Det pratas så mycket om hur viktigt det är att ha tydliga mål med sin träning, att det skulle vara helt avgörande för att man ska ta sig i kragen och träna över huvud taget. Träningen ska även vara anpassad för att på snabbast och effektivaste sätt ta dig mot ditt mål. Måste det vara så? Kan man inte bara träna för att det är kul och för att det känns bra? Jag har inget uttalat mål med mig träning, och definitivt inget som är tidsbestämt och/eller mätbart som brukar nämnas som de två viktigaste sakerna att tänka på när man sätter mål. Visst förstår jag poängen med att sätta mål och i många andra fall är det väldigt viktigt för mig, men inte när det kommer till träning. Är det för att jag tycker att det är så himla kul så jag tränar i alla fall? Eller är det för att jag leder pass och därför inte kan strunta i ett pass för att jag inte känner för att träna just den dagen? Jag vet inte men jag bryr mig ärligt talat inte heller. Jag tränar och mår bra och trivs med det. Mål är för mig förknippat med prestation och när jag tränar tänker jag inte att jag ska prestera. Det kan hända att jag tränar lite mer specifikt inför en tävling eller så och det betyder kanske att jag tar mig ut på ett par extra pass. Har du något mål med dig träning?
Att trivas med mig själv känns viktigt och något som jag tror är grundläggande för att kunna känna glädje. Ofta står detta i relation till hur man ser på andra och hur man förhåller sig till vad andra människor gör och inte gör. Men är det relevant? Varför jämför vi oss med andra människor egentligen?
När jag trivs med mig själv, på riktigt, då kan jag stå bakom följande:
Jag kan glädja mig åt och inspireras mig av andras framgång
Jag förstår att detta kan kännas provocerande och att man kan tänka att ”det är ju lätt för dig att säga”. Men vet ni vad, detta är inget som händer över en natt medan man sover. Det kräver ansträngning. Och jag har ansträngt mig, mycket, för att komma hit. Det är inte heller ett konstant stadie utan det går såklart i vågor och det kräver fortsatt ansträngning, hela tiden. Men ärligt talat, vad är alternativet? Att inte trivas med sig själv? Då vet i alla fall jag vad jag väljer. 🙂
Apropå att fokusera på vad som är bra för mig. Kaffet, hur har det gått med det? Sådär får jag väl erkänna. Till en början kändes det riktigt bra, med te istället för kaffe i bilen på väg till jobbet. Men sedan dess har jag tänkt ovanligt mycket på kaffe. Jag var till och med på väg att köpa en latte på lunchrasten men tack vare att vattnet anses odrickbart i Helsingborg så blev det inget med det. Jag är dock övertygad om att det bara sitter i huvudet. I morgon är jobba-hemma-dag. Då kan det hända att det blir en kaffe till förmiddagsfikat.
Flygande hälsningar /Nellie
Klart att man skall träna för att det är kul men igen vi är alla olika hur vi ser på träningen, jag kommer på mig själv att sitta och svara på det du skriver lite högt för mig själv här på jobbet -ooops hihi! Med barn nr 2 gick jag upp väldigt mycket, mycket vatten i kroppen också och efter det var såklart målet att komma i form… gärna på en vecka hehe! nä men då kom prestationen in…Träning för mig är att må bra, hålla mig frisk (nu genomförkyld iofs) ha ork, ja det ger ju så mycket!
jag tror också det viktigaste är att ha en stabil grund där man själv mår bra! Så dina fem punkter ovan är bra grunder man kan stå bakom när man mår bra!!!
Kram
Det beror på 😉 Världens luddigaste svar….
Övergripande så gör jag egentligen allt för att må bra och trivas med mig själv. Äter, sover, tränar, vilar, transportcyklar, läser böcker, pluggar…. jag försöker prioritera "the good stuff".
MEN jag gillar tydliga mål. På jobbet, när jag pluggar, när jag tränar. Jag motiveras oerhört av att min chef och jag tillsammans lägger upp mål för vad jag ska göra det här året och tar en återkoppling på det efter årets slut. På samma sätt skapar jag långsiktiga och kortsiktiga mål för min träning – men de är också betydligt mer flexibla. Som t ex att först bestämma mig för att springa maraton 2013, sedan ångra mig och satsa på roliga hinderlopp och lera för att komma på att det fanns en jätterolig mara att springa i november så den tar vi och springer i alla fall!
Träningsmålen kan vara allt från "bucket list-mål" (typ: fasiken vad coolt det skulle vara att göra xxx, Tough Viking var ett sånt) till väldigt konkreta mål som att under säsongen 2012 springa milen under 50 minuter eller att klara 70 kg marklyft innan 1 november. Det är roligare för mig att träna när jag ser vart jag ska, vad som är målet med träningen. Tränar gör jag ändå, av mig själv, för att jag vill, men med ett tydligt fokus blir passen bättre, jag utmanar mig själv, jag tänker att i dag tog jag ytterligare ett steg på vägen mot målet och jag ser det komma närmare. Jag visualiserar och affirmerar mycket och jag kan stega in på gymmet och uttala till den som frågar "vad blir det för pass i dag då?" att det blir personbästa i marklyft och knäböj. Sen går jag och sätter mina PB. "No ifs and buts and maybes!"
Men bara för att jag funkar så behöver inte resten av världen funka så 🙂
När det gäller träning så känns som att jag tänker lika som du gör. Jag har inte direkt något mål med min träning utan tränar för att det helt enkelt får mig att må bra, för att jag tycker att det är roligt. Jag har svårt för att sätta mål på tränngen för jag älskar många olika typer av träning och gillar inte att ha ett specifikt program jag måste följa för att bli bättre. Nej, jag vill kunna träna det jag känner för för dagen.
Att trivas med sig själv är något jag fortfarande jobbar med, vissa dagar känns det kanon, men andra dagar faller jag tillbaka till negativa tankar om mig själv, men som sagt, jag jobbar med det :).
Ha en toppenbra fredag! Kram Jennifer
Bra skrivet Nellie!
Poängen är väl ändå i slutändan att må bra av sin träning?! Om det blir roligare och mer inspirerande av konkreta mål, så ska man ju absolut ha detta – det är ju ingen motsättning i det. Därmed inte sagt att alla fungerar så.
Jag vet att jag mår bättre när jag rör på mig. Men med allt jag vill hinna med så försöker jag uppskatta vardagsträning, som cykel till jobb och promenader. (Istället för att få dåligt samvete för att jag inte kör ett ordentligt pass på gymmet.) Tycker jag blivit bättre på det, men fortfarande kan jag fastna i soffan för det liksom inte är "lönt". Det är ju sämsta argumentet ever, för "allt räknas" som någon så klokt har sagt 😉
/kramar
När jag började svara på detta så blev det ett helt blogginlägg istället för en kommentar. Här kan ni läsa min bekännelse…. 🙂
http://jennicasblogg.blogspot.se/2013/11/det-har-med-att-trivas-med-sig-sjalv.html
Kram!
Men att må bra är väl också ett mål, eller kanske mer en vision. Det är klart att jag också vill det, men varför är det då så fruktansvärt svårt för mig att komma igång igen? (Retorisk fråga)
Kanske för att målet är för "flummigt"? Hjärnan gillar konkreta mål. "Att må bra" är ett svårt mål att greppa. Kan du bryta ner det till nåt som är mer påtagligt? Att du vill orka springa i en halvtimme i sträck eller klara ett helt jympapass eller använda storlek y i byxor eller springa efter din son som lär sig cykla…. Eller att du vill äta 500 g grönsaker om dagen eller dricka kaffe bara tre gånger i veckan eller… Ja, du fattar. Mindre mål som är mer greppbara än "att må bra". Vad betyder "att må bra" för dig?