Något av det svåraste jag vet är att komma i säng i bra tid, och jag har förstått att jag inte är ensam om det. Jag går vanligtvis och lägger mig mellan 22.30 och 23.30, oftast närmare det senare. Som småbarnsförälder blir det sällan en hel natts kvalitetssömn och definitivt inte nu med en nyfödd och då är det ju ännu viktigare att se till att få så mycket sammanhängande sömn som möjligt. Innan jag fick barn trodde jag lite naivt att jag skulle klara nätterna bra eftersom jag var van vid rätt få timmars sömn, men det visade sig att jag hade helt fel. Få timmar är ok, men inte när de timmarna blir upphackade med uppvaknande stup i kvarten (eller i timmen).
Efter en natt med mycket bebisgnök (eller vad man nu ska kalla det) så känner jag mig minst sagt överkörd av tåget. Jag reflekterar också över min reaktion under natten då jag beordrade min 4 v gamla lilla tjej att vara tyst, efter att ha stigit ur sängen var tionde minut under 1 1/2 timme. Som om det skulle hjälpa!? Jag förstår verkligen att sömnbrist funkar bra som tortyrmetod.
Hoppas du har sovit gott i natt!
Flygande hälsningar /Nellie
Åh, söta du! Som jag känner igen mig…. När Johanna sov som sämst och jag också hoppade i och ur sängen var tionde minut hela nätterna så beordrade jag henne också flera gånger att vara tyst. Funkade sådär….inte alls faktiskt. Och då tänkte jag precis så, att jag förstår varför det är en känd tortyrmetod att neka människor sömn. Det är grymt att inte få sova!
Kämpa på! Det blir ju bättre……
KRAM!
Som du märker, du är inte ensam. De allvarliga samtal jag haft med mina barn när jag stått på trötthetens rand…. Men vet du vad, det går över. puss