I våras tog jag beslutet att på allvar välja vägen mot ett nytt sätt att se på mitt jobb, och hur jag kan försörja mig dvs skaffa en inkomst. Med hjälp av Silvermodellen beskrev jag mitt drömliv och mitt drömjobb och började sedan ta steg i den riktningen. Det kändes både lätt och kul och jag insåg att jag redan hade påbörjat resan i handlingar utan att var med på det mentala planen. Det största utmaningen för mig var när jag skulle definiera hur mycket pengar jag ville tjäna. Hur vet jag det? Det är inte pengarna som driver mig men jag vill samtidigt ha bra betalt för det jobb jag gör. Så jag drog till med det jag tjänar idag på mitt trygga jobb och höll andan. Inget hände. Min coach frågade; före eller efter skatt. Efter pep jag fram. Problemet var att jag inte trodde att det var möjligt. Det var bara en önskan, inte ett riktigt mål. Jag hade kört fast. Tiden därefter tänkte jag mycket på detta. Varför trodde jag inte på det? Ville jag inte tjäna pengar? Vad var jag rädd för? Sen kom jag på vad det var; kunde jag verkligen göra det jag gillar allra mest och samtidigt få betalt för det?
Inför nästa coachningtillfälle hade jag bestämt mig. Det är visst möjligt! Jag har alla förutsättningar att lyckas med det jag vill och jag är väldigt motiverad. Det finns egentligen ingenting som hindrar mig, mer än min egen feghet, min rädsla att lämna det trygga och sikta åt ett annat håll. Sen dess har bitarna fallit på plats. Jag har tackat ja till saker och jag har satsat på det jag tror på. I lördags kände jag hur rätt det är. Jag befann mig då på en surfbräda, mer exakt en SUP (stand up paddel board) där jag med Öresundsbron i bakgrunden ledde en SUP-yogaklass för några om mina yogavänner. Alltså den känslan.
Tack alla som hjälp mig på vägen! Som trott på mig, peppar mig och gett mig en liten knuff i rätt riktning. Ni betyder allt! Nu är det inte så att jag har sagt upp mig från mitt kontorsjobb och ska SUP-yoga världen över och bli nästa Yoga Girl, men jag har tagit ett stort steg för min egen del, jag värderar mig själv och det jag kan på ett helt annat sätt. En sak är säker och det är att det kommer bli förändring, med vad det innebär återstår att se…
Så häftigt, följer gärna din resa!
Kul att du vill hänga med! Du Emmi, inspirerar mig att våga, att göra saker lite annorlunda. Och så coolt att kitesurfing börjar sitta! 🙂 En dag ska jag upp på brädan igen och känna vinden i kiten!
Heja dig!
Och tack för att jag fick vara med på ett hörn i lördags.
Det är så himla härligt och peppande att läsa om ditt mod och dina drömmar!
Yo go girl!
Kram