Det är en sån dag då tålamodet tryter och ”allt” trilskas, både barn och datorer. Hjärnan verkar ha gått ner i viloläge redan för ett par timmar sedan men jag envisas ändå med att mata men med sånt som gör att den inte får det break den behöver. Jag har ju så mycket jag vill göra. Just det. Jag vill… men inte hjärnan. Nähä, nu är det nog dags att rulla ut yogamattan och avsluta denna kvällen.
Flygande hälsningar /Nellie