Ofullkomlig

Jag har fullspäckade dagar denna veckan och till råga på allt vill min förkylning inte riktigt ge med sig och jag känner mig uppsvälld i hela ansiktet och ögonen rinner och är irriterade. Det där med att ta det lugnt har alltid varit svårt för mig och jag får ofta påminna mig själv om att det är viktigt med återhämtning och att jag inte kan hinna med allt jag vill göra. Men det är svårt. Som tur är har jag yogan som guidar mig i rätt riktning och som gör mig medveten om hur kroppen mår.

På torsdag har jag första träffen med Frida som ska vara försökskanin för min utbildning i personlig träning i yoga och på lördag har jag mitt premiäryogapass på Gerdahallen (eftersom jag missat de två första veckorna på höstterminen). Det ska bli spännande att se hur jag kan förmedla mina nyvunna kunskaper och yogaupplevelser till både en enskild person och en stor grupp yogis.

Under de senaste veckorna har jag fått mycket feedback som har belyst både mina brister och potentialer. Till min stora glädje känner hur jag har upplevt detta som något positivt, på ett sätt som jag inte riktigt kunna göra tidigare. Min önskan av att utvecklas och möta mina valda sanningar har gjort mig mottaglig för att ta emot feedback och att skapa förändring. Jag gillar verkligen känslan av att kunna lyssna på någons feedback utan att känna att jag måste bemöta den eller känna mig attackerad av den. Det är något jag arbetat med och tränat på under flera år och som äntligen har landat hos mig. Ingen människa är perfekt och tur är väl det.

Flygande hälsningar /Nellie