Alltså det där med karaktär, jag vet inte, det är inte riktigt min grej verkar det som. Att det ska vara så svårt att hålla sig till sin plan?!? Jag vet ju egentligen vad jag behöver göra för att nå mitt mål, varför gör jag då inte det? Vill jag inte tillräckligt mycket? Är målet ”fel”? Det är inte så att jag sätter i mig massa onyttighter, så är det inte, men under dagens lopp så blir det en macka för mycket här och en latte extra där. Eftersom jag redan äter relativt nyttigt så finns det inte så mycket annat att ”ta av”så dessa små saker är det som ska göra skillnaden. I dag står det träning på schemat men jag har ingen lust. Men, jag vet att det kommer kännas så bra efteråt. Och jag ska ju ändå duscha. Lika bra att sätta fart nu!
I morse började jag förresten lyssna på boken Avig Maria av Mia Skäringer. Hon är ju helt underbar! Och så många bra saker hon pratar om, tänkvärda! Hon pratade bland annat om karaktär och hur man framställer sig sjäv, och massa annat som jag inte riktigt kommer på nu. Bonusen med att lyssna på ljudbok i detta fallet är ju hennes härliga dialekt.
Flygande hälsningar /Nellie
Vad kul att du börjat lyssna på bok i bilen! Jag har den boken hemma, men har inte läst den än. Men hon är ju en härlig människa, kul att du gillar den! 🙂
Och det där med karaktär….svårt. Jag har ju skrivit om det där med motivation för träning just nu. Jag tvingar mig verkligen varje gång jag ska träna, men jag gör det. Och om jag inte lyckas göra det för min egen skull, så gör jag det för syrrans skull som gör mitt träningsschema. Vill ju inte göra henne besviken! Det funkar för mig! 🙂
Och den där maten…den är ju så god! Jag försöker minska mina portioner och bara hålla mig till en. Det räcker. Tufft att avstå ytterligare en om det är gott och om man fortfarande känner sig hungrig. Och allt gott man kan stoppa i sig emellan…svårt. Men, kämpa på vännen!! Du fixar det!!! Vi gör det ihop.
KRAM!!
Avig Maria, den är bra den.
Hejar på dig högt så att du ska nå dina mål! Fast det är förbenat svårt många gånger. Heja, heja. Kram kram
Ja, jag har oxå funderat mkt på det där med mål. Under flera år har jag haft samma mål, att kunna göra en full framåtböjning. Jag menar en helt och full sådan med hela överkroppen längst benen. Har aldrig hänt… Och vikten, något som jag alltid kämpar med och jag har de senaste åren legat 3 kg över min bekvämlighetsvikt. Fast jag satt som mål att bli av med dem.
Så varför går det inte?! Jag vet inte inte! Kanske är målen fel? Kanske är min motivation inte rätt? Kanske jag innest inne inte tycker att det är så viktigt? Men vad jag vet är att det inte är bra för själen att inte nå sina mål. Det sliter iaf på min självkänsla.
Jag läste ngnstans att man kan jobba med känslomål istället för prestationsmål. Det har jag funderat mkt kring. Att istället för att gå ner x kilo ska stäva efter känslan att vara nöjd med sin kropp (sedan kanske det innebär att man måste gå ner lite). Men målet är att trivas, inte kilona. Eller för mig och yogan att målet kasnke ska vara känslan av en kropp utan spänningar.
Tål att tänka på… För tanken med mål är ju att de ska bygga upp en och föra en framåt. Inte att få en att känna sig misslyckad.
Oj, det blev ett långt inlägg. Jag har tydligen många tankar om detta
KRAM