Vad skulle jag göra utan mitt tjejgäng? Vem skulle jag prata med om livets alla kullar och dalar, om barnuppfostran, jobbkarriären och annat viktigt? Det är så underbart att snacka sig igenom ett dygn tillsammans, om allt mellan himmel och jord. Det var länge sedan vi sågs alla tillsammans och det var ännu längre sedan vi träffades i just Arild. Innan alla barn kom in i våra liv var vi i huset (som tillhör en av tjejernas föräldrar) minst en gång om året, men nu var det säkert ett par år sedan vi var där. Tiderna förändras, det är en sak som är säker.
Vi körde upp på lördag förmiddag. Väl framme åt vi lunch och sen gick resten av gänget en långpromenad medan jag satte mig i bilen igen för att hämta min väska som hade blivit kvar där vi mellanlandade och bytte bil. Det var ju självklart rätt tråkigt att sitta i bilen i två helt onödiga timmar medan de andra var ute och promenerade, men jag fick helt enkelt bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. När jag var tillbaka igen tog jag en kort promenad på egen hand för jag kände att jag också behövde andas havsluft och röra på mig lite. Med kameran i hand tog jag mig ner till hamnen i Arild och tillbaka. Jag känner att jag har rätt stort behov att vara ensam, kanske för att jag inte är det så ofta. Jag tycker att det är underbart att gå ensam i tystnad och låta tankarna flöda fritt. Precis lika underbart är det att sitta med mina underbara tjejkompisar vid middagsbordet, till en god middag och ett glas vin och prata om livets viktiga frågor. Balans. Just det, balans.
Flygande hälsningar /Nellie