Gårdagens löpning med B.A.B.Y. Runners Team Malmö gjorde mig smärtsamt medveten om att jag är gravid och för första gången förstår jag varför gravida kvinnor vaggar fram. Det.gör.ont.att.gå.på.något.annat.sätt. Trots att jag sprang ytterst lite och att hela tiden var uppmärksam på hur kroppen reagerade så fick jag ett rejält bakslag när jag kom hem. Vad jag än gjorde så protesterade kroppen och jag kunde bara röra mig i slow motion. Så frustrerande. Jag inser vilken positiv upplevelse jag haft av graviditet hittills (både den första och denna) och känner mig tacksam över det, men hoppas samtidigt att smärtan är övergående och att jag ska kunna röra mig lite mer obehindrat snart igen. Framöver kommer jag hålla mig till yoga.
Flygande hälsningar /Nellie
Jag tycker det är fantastiskt att du kunnat träna så länge som du ändå gjort! Men det är ju kanske också för att jag inte känner till nåt annat än soffläge 🙂 När är det dags?
Kram