I helgen lyckades jag ju påta ner den sista sådden i odlingskragarna, och det var på tiden antar jag. Nu är det bara vatten och väntan som gäller ett tag framöver. Jag blir så fascinerad över att de där små fröna kommer bli en stor planta och något ätbart. Sen påminner jag mig om att även vi människor börjar som något som liknar ett litet frö vi också och då blir jag nästan helt överväldigad. Det är så coolt, nästan svårt att greppa. Basilikan sjunger ju som sagt på sista versen, men jag har inte gett upp hoppet på den ännu.Vad tror ni, kommer den hämta sig? Tips på hur jag ska vårda den?
 |
| Svartlaserad pallkrage med örter |
 |
| Basilika, på uppdrivning och på utplåning |
 |
Chili, örter, jordgubbar, förgätmigej och hortensia – en salig blandning.
 |
| Pallkragarna med grönsaker, förjätmigej i kruka och ”ogräs” som växer hej vilt (vet inte vad det är) |
|
Flygande hälsningar /Nellie
Hej Nellie! Vilken fin örtodling! Basilikan tycker jag är jättesvår, smart med glaskupan. Jag håller nog basilikan inne i köksfönstret, den älskar ju värme. Trädgården är verkligen underbar nu! Kram Johanna
Så grönt och fint!! Basilika är som sagt svår, den kräver ganska mycket värme och är väldigt känslig för kyla. Men jättefina lådor!!
Kram!